Ut med skiten och gå vidare.
Jag har varit arg på livet. Jag har sökt mig till döden. Jag är arg på mig själv för att jag lät det gå så långt. Jag är arg på att jag skadat mig själv. Jag är arg på att jag aldrig gjorde något för min skull. Jag är arg på de som såg på. Jag är arg på de som hjälpte till att skapa det. Jag är arg på alla gånger mamma sa åt mig att inte äta mer innan jag ens kommit upp i tonåren, framförallt är jag arg för att hon sa det framför andra. Jag är arg för de gånger pappa tappade humöret och sa elaka saker. Jag är arg för att jag aldrig kan glömma att han kallade mig för ytlig på ett fruktansvärt vidrigt sätt. Jag är arg på att morfar blev psyksjuk ett tag och att min grund förstördes. Jag är arg på att mormor bröt nacken och att ingen av de som borde sett något inte såg att jag gick sönder med henne. Jag är arg på alla som tagits ifrån min familj för tidigt. Jag är arg för att min barndomsvän behövde gå igenom ett helvete på grund av vuxnas brist på moral och skilja på rätt och fel. Framförallt är jag ledsen. Jag är ledsen för att jag inte visste hur jag skulle hantera min syster när hennes vän omkom. Jag är ledsen för att jag inte lyssnade på pappa när han sa vad som kommer hända min andra syster om vi inte stoppar det. Jag är ledsen för att mina nära och kära har fått se mig tappa fästet. Jag är ledsen för alla gånger jag trodde jag kunde lita på någon som sedan svek mig. Jag är ledsen för att mitt hjärta är sönder. Jag är ledsen för att jag inte vågar låta någon mer komma mig nära längre. Jag är ledsen för alla dumma saker jag gjorde när jag inte fattade bättre. Jag är ledsen över att jag är arg på mamma och pappa när de samtidigt varit helt fantastiska föräldrar. Jag är ledsen över att behöva kämpa så mycket utan att veta för vad. Jag är ledsen över att jag tappar fästet ibland trots att jag hittat balansen. Jag är ledsen över att veta att jag kommer falla fler gånger. Jag är ledsen över att jag inte kan se mig själv i spegeln utan att kritisera min näsa på grund av en dum kommentar från min dåvarande kille. Jag är ledsen över att jag står ensam i min kamp om rätten att få känna mig snygg, smal och frisk. Jag är ledsen över att det leder mig tillbaka till kommentaren om att jag skulle vara ytlig. Jag är ledsen över att jag många gånger ser ner på mig själv genom andras ögon när jag är på helt rätt väg i mina egna. Jag är arg och ledsen över all jävla skit i världen. Jag är ledsen över att världen har brist på kärlek och jag är förbannad på allt och alla som inte fattar det. Jag är ledsen och arg över alla år jag kände mig ensam, det var slöseri med tid. Jag är ledsen över att jag inte sett att livet är kort förrän nu och det skrämmer mig att jag kan dö närsomhelst. Och efter att ha fått skriva ner allt det här så känner jag mig tacksam över att döden äntligen skrämmer mig.
Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Emelie
<3
2012-05-14 @ 12:40:36
URL: http://underbartonormal.blogg.se/