Tanken slog mig.
Jag är faktiskt mentalt stabil. Det tog 8 år att komma tillbaka till den punkt där livet känns bra igen. Självklart har det sina nedgångar men att kunna njuta av en så enkel sak som kvalitetstid med sin morfar där man tvättar sina bilar, det trodde jag aldrig att jag skulle få känna igen. En tanke slog mig då - det är precis så här det ska vara, det vardagliga kan även kännas speciellt, underbart att känna kärlek igen. Sedan slog mig en tanke till om hur tacksam jag ska vara över att få känna det igen för det är så otroligt många som lever i ångest och vånda som inte kan känna något. Idag är jag fruktansvärt trött men har ändå känt ett flertal positiva känslor. Det är fantastiskt, ett mirakel.
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()