Mina Framtida Barn
Kommer de att förstå? Kommer de att veta? Att livet är för dyrbart för att lägga det på fel ting. Kommer de att förstå? Kommer de att veta? Att kärleken är större än allt. Förlåtelse är mer värt än pengar. Kommer jag att kunna lära dem det? Jag har bara en livstid, inte ens det och kanske ännu mindre än det som vi tar för givet. Det är en kort tid. Väldigt kort tid att lära en människa allt jag vet. Allt jag lärt mig i livets hårda skola. Kommer de att förstå att verkligheten ser olika ut för alla, att vi aldrig har någon egentlig rätt att döma mer än att komma med råd och idéer för att skapa en bättre verklighet för andra. Förståelse. Förlåtelse. Kärlek. Framförallt kärlek, kommer jag hinna lära dem innerbörden att älska någon och förlåta dem för dess brister? Ja jösses, kommer jag lyckas lära dem att alla har brister - även dem. Att det är okej. De behöver inte vara perfekta, inte så länge de strävar efter ett gott liv - ett gott liv i DERAS ögon, inga andras. Om jag inte lyckas lära dem det, då har jag på något sätt misslyckats, enligt mig själv. Det är viktigt att de förstår sina rötter, skulle de vara mina barn så skulle rötterna innebära att deras mamma inte hade varit den hon är utan upptäckten av villkorslös kärlek, vikten av förlåtelse och acceptans. Förståelse till andras okunskap. Men framförallt kommer jag lyckas lära dem allt det här utan att de någonsin ska behöva känna för mycket smärta? Barn är det finaste jag vet, jag vet bara inte om det verkligen skulle vara helt rätt att föda dem till den här världen, samtidigt som så många som möjligt borde slåss för rätten till kärleken i världen.
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()