Komplicerade
Jag tror inte att det är många som förstår sig på mig. Jag klandrar dem inte. Ibland gör jag det själv inte heller. Och att jag är svår att förstå sig på är egentligen inte konstigt. Det är lätt att förstå sig på enkla saker och inget med mig är enkelt. Det är jag mycket väl medveten om, det är så det blir när man går igenom helvetet och kommer tillbaka, man är något av en upplyst människa, lite som av en sekt. Endast de som är medlemmar, som vet vad det handlar om kan lite förstå sig på vad det. För andra så är det för komplicerat för att någonsin förstå sig på. Återigen så klandrar jag dem inte, tvärtom så känner jag lättnad när andra inte förstår för då vet jag att de är okej. Att de inte är sönder eller har lidit allt för mycket, det kan emellanåt bli en ensam värld och verklighet att leva i och ett tag trodde jag väl aldrig att jag skulle känna mig okej med att inte bli förstådd, förr ville jag så gärna förklara mig, ville så gärna att alla skulle förstå. Det är ett behov jag inte längre äger. Stundvis njuter jag till och med av vetskapen att jag vet bättre, när andra retar sig som fan på någon småsak så vet jag bättre än att blåsa upp det till något stort. Jag kan sitta där med ett inre lugn och ett lagom litet leende på läpparna och trösta de andra med att det kommer ordna sig, att det inte är värt att lägga energin på skitsaker. Ett övertygande lugn eftersom att jag vet att det är så. Jag ser hur de blåser upp stormen för att bara en stund senare ha blåst förbi. Jag hade rätt. Jag har tagit lärdom av det livet har lärt mig och jag har vänt det till något positivt. Jag vet att verkligheten är relativ person till person och jag accepterar det och kan till och med finna det intressant. Människor fascinerar mig på ett sätt som jag aldrig kommer kunna förklara, det ligger djupt i mig - behovet av att förstå vad som ligger bakom en människas sätt att vara. Jag ser det goda men blundar heller inte för det onda. Det gör mig svår många gånger. Och det är okej, jag trivs såhär.
Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Emelie
"det kommer en vår, allt börjar om på nytt igen"
Den lilla Sandra hade inget att jämföra med, allt som fanns var perfektion. Man blir en spegelbild av sin omgivning.
Nu håller du på att skapa en ny bild av dig själv. Det är okej att vara mänsklig, det går inte att vara perfekt, väldigt slitna ord men de är välánvända av en anledning - de är så sanna.
Att "ge upp" är att släppa kontrollen, att flyta med strömmen istället för att simma motströms.
Våga flyt med och se - kanske är det inte så farligt att hamna i vattenfallet, det kanske rentutav är bättre där nere.
Jag är så otroligt stolt över dig att du vågat släppa kontrollen.
Fortsätt kämpa med det enda du behöver kämpa med; nämligen att sluta kämpa.
<3
2012-03-25 @ 17:44:17
URL: http://underbartonormal.blogg.se/
Postat av: carro
jag begär inte förlåtelse, bara att gå vidare och acceptera mitt val. Inte att alltid komma med dåliga saker och säga att jag inte är smart, att jag kan hitta en bättre, osv osv osv...
2012-03-29 @ 20:10:25