.............
Jag säger inte att det jag känner skulle vara rätt på något sätt. Mer som en naturlig fortsättning på det som kommit och gått i mitt liv. Kanske är det okej att emellanåt inte känna så mycket och framförallt så är det kanske okej att säga att det där som inte var så stort för någon annan gjorde mig väldigt ledsen?
Verkligheten är så otroligt olika för alla. Jag önskar jag kunde få ändra en bit av min verklighet. Det mesta ångrar jag faktiskt inte. Kanske borde jag? Men återigen så kommer jag till den biten av min verklighet jag hade velat ändra. Jag hade ändrat min förmåga att bry mig för mycket, att gå upp i något så totalt att allt annat förlorar fäste.
I en del fall kan det anses ambitiöst, i andra fall romantiskt men i de flesta fall så är det faktiskt en pina för den som lever i det. För när man går helt upp i något så stannar allt annat, 29 delar av kanske 30 i livet slutar fungera. Och när jag slutar vara inne i det så behöver jag gå upp i alla de 29 delarna samtidigt för att rädda mitt liv åter. Och det mina damer och herrar har varit ett problem som kostade mig mina nerver. Ett högt pris som inte var värt det. Jag säger inte att jag inte kan leva med det som har hänt och hur det har blivit och jag säger inte att det skulle vart bättre om jag inte hade gjort så, det vet jag ju faktiskt inte. Men om jag kunde ändra en enda sak med mig så hade det varit just det - fixeringen. Jag har ändrat på mig nu, inte färdigt men är på god väg men det kräver mycket arbete, mycket vilja att stanna med fötterna på jorden. Kanske kan jag en dag se tillbaka på den här lärdomen som något enbart positivt men just nu så har det kostat mig för mycket för att vara värt det. Men jag ger inte upp, en dag ska det bli värt det, jag tänker bara inte fixera på det. Jag tänker ta en stund i taget, andas ett andetag åt gången.
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()