bumbionice

.............

Jag sitter i soffan med täcket runt mig och förundras. Förundras hur snabbt något kan vända. Åt det positiva. Jag tappade allt och trodde verkligen aldrig att jag skulle ens klara att jobba igen. För hur skulle det gå till när jag inte ens hittade en simpel anledning att gå upp ur sängen ens de lättaste dagarna? Och förut kom på jag på mig själv med att ha klarat en arbetsvecka på 63 timmar, suttit vid skolbänken några timmar och varit ute och umgåtts med folk och alkohol. Jag klarade allt detta med lätthet, utan ångest och självdestruktiva vanor. För bara två månader sedan funderade jag på att ge upp och om 2 dagar så är det två månader sedan allt vände. Saker och ting är inte en enda lycklig historia, det är inte så livet funkar men allt är just nu hanterbart, jag sitter med mycket bättre verktyg och en starkare vilja.

Jag var nere i stadsparken idag med min brukare, såg den nya lekplatsen, det var inte ett enda barn där men jag kunde föreställa mig hur det är i sommar vid fint väder, hur de små liven leker och har hela liven framför sig och det här var en fin tanke, jag tycker inte längre synd om barnen som har resten av det hemska livet framför sig - jag ser möjligheterna igen och glädjen i det. Saker och ting har ljusnat. Nu ska jag kura ihop mig att njuta av en tyst stund och fundera över framtiden.

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

I don't wanna be anything other than me.

I'm tired of looking round rooms wondering what I gotta do

or who I'm supposed to be.


Låter lite klyschigt men helt sant, jag önskar inte att vara någon annan än jag, för jag har äntligen insett att allt är upp till mig. Man har hört det så otroligt många gånger i sitt liv att man kan bli vad som helst bara man har viljan och inställningen men aldrig riktigt trott på det, där nere i mörkret ses allt från en negativ vinkel som inte ligger till någon fördel. Men jag går och lägger mig med insikten att det som jag vill ha och det som jag vill uppnå kommer jag inte att få eller nå om jag inte antränger mig. Jag klättrar lite mer för varje dag, för varje dag så kommer jag lite längre, ibland kommer det bakslag, naturligtvis, men ändå faller jag inte helt. Det kommer bli svårt och ibland kommer det att vara jobbigt men jag tänker få se på mitt liv när jag är gammal att jag minsann gjorde det som jag ville. Att jag inte lät småsaker stå i vägen eller människor för den delen. Jag har och har haft katastrofala problem med överätning innan och nu men nu ska jag kämpa för en hälsa som jag vill ha. Jag vill orka gå upp på morgonen, jag vill inte vara trött hela dagarna, ha huvudvärk, må illa och magbesvär. Vem vill det? Jag vet att det är svårt att sluta och att verkligen, verkligen sluta, alltså inte falla tillbaka under längre perioder men skam den som ger sig. Med vilja kommer man långt, med kunskap lite längre och med de rätta verktygen så kan man komma hela vägen och det satsar jag på nu. Ursäkterna är slut och rösten i huvudet som vill förneka allt ska vackert få så den tiger. Jag ska gå och lägga mig nu, jag kommer troligen sova i cirka 10 timmar och när jag vaknar, och jag inte orkar upp så ska jag memorera den känslan och komma ihåg det varje gång jag är på väg att trilla dit igen. God natt, imorgon är en ny dag, fokusera och tro på att ni kan bli det bästa som ni vill bli.

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()