Vi påverkas av händelser runt oss
Det ringde...
"Är mamma där?"
Det sades med gråten i halsen, i slutet av meningen brast det. För ett ögonblick trodde jag det var slut med pojkvännen, att det hänt något. Jag gav över luren, gick ner, tjuvlyssnade i slutet av trappan...
"Körde han ihjäl sig?"
Jag visste direkt vem det gällde, instinktivt. Min storasyster hade förlorat en av sina närmsta. Total panikattack, något jag inte kunde laga. Min syster hade gått sönder och det fanns inget jag kunde göra för att ändra. Jag minns den känslan, den kommer tillbaka varje år strax innan årsdagen. Den kommer fram nu, det gör ont i halsen, en fruktansvärt klump som försöker ta sig neråt.
För lite mer än 8 år sedan dog en del av min syster, med den delen dog en bit av mig. Vi påverkas mer än vad vi kan tro av våran omgivning. Kunde jag ge han tillbaka till henne, så skulle jag. I somras gifte sig min syster med mannen som även stod vid hennes sida när en av hennes bästa vänner omkom och det var fler än jag som tänkte på att det var en stol som saknades som hade stått tom...
Vila i Frid... (På något konstigt vis så kommer jag alltid se dig som äldre, även fast jag redan är 3 år äldre än du var när du lämnade oss...)
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()