Otroheten
Bilderna, texten, allt föll, smärtan högg.
"-Min tjej är helt underbar men jag vill vara med dig..." "-Du är grymt snygg, vet du det??" "-Vill du ses?"
Det var inte en, det var inte två, det var som en lång rad av människor jag aldrig vetat existerat, men de hade funnits där, hela tiden, i hans dator. I hans värld var de en verklighet, i min värld var dem en mardröm jag aldrig ens tänkt tanken på skulle visa sig vara verklighet.
Han åkte bort mycket till några vänner, några mil bort. Jag åkte på resa med mina vänner, han gjorde en egen resa, men inget sol och bad som för mig. Han valde att umgås en hel helg med en annan som han lyckades lura i att det var slut mellan han och mig, jag fick läsa om allt, hon berättade allt för mig, hon kände sig lurad. Jag kände mig mördad. Det var riktigt destruktivt, det var svårt att efter ett tag att lämna, det kan låta som en självklarhet att packa väskorna direkt, men jag var helt tom samtidigt som det gjorde så ont. Inget spelade någon roll. Men till slut lämnade jag, och det har varit en lång resa sedan dess. Men till slut så står jag stark ensam.
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()