A moment like this
Kan det vara så att jag får en andra chans? Finns ödet? Jag hoppas det. I så många dagar och månader har jag undrat om jag hade gjort annorlunda, om han hade sagt något, hade det då gått att få det rätt? Allt kändes så rätt, jag började plocka ner muren, sakta men säkert. Han trollband mig på ett sätt som ingen gjort på länge, han fick mig att känna mig trygg, att jag inte behövde något annat än bandet mellan oss. Jag föll. Jag vet inte ens när det gick till, jag vet inte hur han lyckades ta sig in, men jag har inte kommit över det sen dess. Det är inte uppklarat. Det fanns inget avslut. Jag vet att jag tänker för mycket, det har jag alltid gjort. Men jag hoppas så innerligt att han nånstans har lite svårt att släppa mig med. Varför skulle han annars höra av sig till mig? Och om jag inte var kär i han än, varför skulle jag då ha fjärilar i magen inför insikten att vi snart ska ses. Och varför kändes det som om allt stannade när han sa att han lär leta reda på mig nästa lördag. Jag sa tidigare idag att allt kan vända snabbt, det kan det verkligen. Låt det här vara ett sådant tillfälle.
Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Emelie
Du har allt att vinna,
jag är helt säker - han hade inte hört av sig annars...han har inte heller "avslutat er"..
Go for it! ;)
2012-05-28 @ 07:11:47
URL: http://underbartonormal.blogg.se/