bumbionice

.............

Det är med handen på hjärtat jag somnar
Känner dess slag - jag är så tacksam att få vara vid liv
Lutar huvudet mot kudden med ett leende
(Tänk att till slut finna ro)
Slappnar av i kroppen
(Ingen mer smärta)
Känner efter i alla vrår
(Min själ är åter hel)
Andningen åter enkel
Panikångesten flög sin kos
Depressionen lämnade en sargad kropp
Mitt hjärta har gett och tagit
På så vis åter börjat läka
Alla gånger jag önskade det stilla och tyst
Så slår det fortfarande i takt
Det är med handen på hjärtat jag somnar
Lycklig över att då vara vid liv

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback