When I sleep I break down and cry
Minnen följer mig, plågar mig. Sorgen är så stor, att försöka rädda en själ från sig själv tär hårt på sin egen själ. Men jag ångrar inte en dag, inte ett enda försök, jag skulle göra om allt. Även fast ångesten nu står mig upp i halsen, älskade vän, älskade underbara människa. Jag minns det som igår när jag lade märke till dig. Det var svårt att låta bli, vi var 5 stycken som arbetade och du stod på bordet och dansade och sjöng, du sjöng låten Iris, det var din sista dag på sommarjobbet, och jag minns den första kramen för oss två när du lämnade arbetet. Det jag inte visste då var att det var början på många år tillsammans, vi har gått igenom ett förhållande i våra tonår, vi har gått igenom en vänskap i vår ungdom, och vi har gått igenom ett familjescenario i så kallad vuxen ålder. Tanken på en separation i den graden att du skulle ge upp livet, fick mig att försöka kämpa så det skulle räcka åt två, men det gick inte. Du har gett upp trots att jag kämpat in i det sista. Det gör ont. Så fruktansvärt ont. Nu får jag leva på det lilla hoppet att du på något sätt hittar tillbaka... Det är helt enkelt inte sig likt här hemma, du fattas oss.
Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Emelie
älskade vän
du har varit stark länge nog nu <3
2011-10-06 @ 20:30:26
URL: http://underbartonormal.blogg.se/