bumbionice

.............

Jag Väljer Livet.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Prisa Ensamhet

Så tyst, så problemfritt, så länge man inte har någon kontakt med omgivningen så dyker heller inga nya problem upp, det blir som en oas att sitta i, för bra för att vara sant. Sedan spräcks den lilla bubblan. Och det är det man behöver lära sig - att leva utan bubblan. Men så jag älskar min bubbla...

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Otroheten

Bilderna, texten, allt föll, smärtan högg.

"-Min tjej är helt underbar men jag vill vara med dig..." "-Du är grymt snygg, vet du det??" "-Vill du ses?"
Det var inte en, det var inte två, det var som en lång rad av människor jag aldrig vetat existerat, men de hade funnits där, hela tiden, i hans dator. I hans värld var de en verklighet, i min värld var dem en mardröm jag aldrig ens tänkt tanken på skulle visa sig vara verklighet.
Han åkte bort mycket till några vänner, några mil bort. Jag åkte på resa med mina vänner, han gjorde en egen resa, men inget sol och bad som för mig. Han valde att umgås en hel helg med en annan som han lyckades lura i att det var slut mellan han och mig, jag fick läsa om allt, hon berättade allt för mig, hon kände sig lurad. Jag kände mig mördad. Det var riktigt destruktivt, det var svårt att efter ett tag att lämna, det kan låta som en självklarhet att packa väskorna direkt, men jag var helt tom samtidigt som det gjorde så ont. Inget spelade någon roll. Men till slut lämnade jag, och det har varit en lång resa sedan dess. Men till slut så står jag stark ensam.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vi påverkas av händelser runt oss

Det ringde...
"Är mamma där?"
Det sades med gråten i halsen, i slutet av meningen brast det. För ett ögonblick trodde jag det var slut med pojkvännen, att det hänt något. Jag gav över luren, gick ner, tjuvlyssnade i slutet av trappan...
"Körde han ihjäl sig?"
Jag visste direkt vem det gällde, instinktivt. Min storasyster hade förlorat en av sina närmsta. Total panikattack, något jag inte kunde laga. Min syster hade gått sönder och det fanns inget jag kunde göra för att ändra. Jag minns den känslan, den kommer tillbaka varje år strax innan årsdagen. Den kommer fram nu, det gör ont i halsen, en fruktansvärt klump som försöker ta sig neråt.
För lite mer än 8 år sedan dog en del av min syster, med den delen dog en bit av mig. Vi påverkas mer än vad vi kan tro av våran omgivning. Kunde jag ge han tillbaka till henne, så skulle jag. I somras gifte sig min syster med mannen som även stod vid hennes sida när en av hennes bästa vänner omkom och det var fler än jag som tänkte på att det var en stol som saknades som hade stått tom...
Vila i Frid... (På något konstigt vis så kommer jag alltid se dig som äldre, även fast jag redan är 3 år äldre än du var när du lämnade oss...)

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

When I sleep I break down and cry

Minnen följer mig, plågar mig. Sorgen är så stor, att försöka rädda en själ från sig själv tär hårt på sin egen själ. Men jag ångrar inte en dag, inte ett enda försök, jag skulle göra om allt. Även fast ångesten nu står mig upp i halsen, älskade vän, älskade underbara människa. Jag minns det som igår när jag lade märke till dig. Det var svårt att låta bli, vi var 5 stycken som arbetade och du stod på bordet och dansade och sjöng, du sjöng låten Iris, det var din sista dag på sommarjobbet, och jag minns den första kramen för oss två när du lämnade arbetet. Det jag inte visste då var att det var början på många år tillsammans, vi har gått igenom ett förhållande i våra tonår, vi har gått igenom en vänskap i vår ungdom, och vi har gått igenom ett familjescenario i så kallad vuxen ålder. Tanken på en separation i den graden att du skulle ge upp livet, fick mig att försöka kämpa så det skulle räcka åt två, men det gick inte. Du har gett upp trots att jag kämpat in i det sista. Det gör ont. Så fruktansvärt ont. Nu får jag leva på det lilla hoppet att du på något sätt hittar tillbaka... Det är helt enkelt inte sig likt här hemma, du fattas oss.

When I said that I loved you, I meant that I love you forever..!

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

...............

Jag släpper dig fri i vetskapen om att jag kanske aldrig ser dig i livet igen

Du får gå för att du gör alla för illa, jag har börjat undra om vi klarar oss utan dig
Mina tankar gör ont, jag kommer hata mig själv när du ligger i graven
Men utan din egna vilja kommer ingen av oss upp
Vi stampar på stället, allt mer trötta, krafterna tar slut och vi har hoppats på Mirakel
Men vi vet alla att Jungfru Maria inte var oskuld när Jesus föddes
Mirakel sker inte, hoppet är slut och de sista krafterna kommer nu
Om det inte bär så förlåt och farväl
Ingen har älskat dig så som jag, ingen kommer sakna dig så som jag
Efter alla år får du mig fortfarande till tårar, jag saknar tiden det fanns plats för ett leende
Jag saknar att se min familj le, därför får du gå

Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()