bumbionice

Väntans Tider



Ett kallt vinddrag och allt vaknar till liv
Det lummiga förlorar sin grönska och synen fokuserar på himlen
Vi skulle krypa ihop, hålla värmen tillsammans
Och fast du är här så har du aldrig varit längre bort
Kylan har aldrig bitit hårdare fast det är mitt i sommaren
Blommorna är utslagna men saknar sin skönhet, blindhet hägrar
Jag blinkar så hårt jag kan men tårarna tycks blockera mina pupiller
Allt är grått, kallt och ensamt, jag trycker din hand hårdare
Håller hoppet uppe om att du snart ska klämma lika hårt tillbaka


Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback