Låsning
Ibland låser det sig bara för oss. I olika grader, och på olika sätt. Det vi hade tänkt göra, kan vi bara inte göra. Det vi hade tänkt säga, kommer inte ut. Och börjar man tänka på det när det har låst sig så får man fullkomlig panik, troligen lyckas man med något korkat med, antingen göra något helt oplanerat eller slänger ur sig första bästa replik. Och i värsta fall, så låser vi oss inne helt. Vi undviker kontakt med andra och går inte utanför dörren, det verkar vara det allra vettigaste i stunden, i den stunden vi inte kan förklara vad som händer, så hur skall någon förstå? Detta kan leda till att vi inte går till jobbet(fast vi vet att det bara blir jobbigare att komma på en förklaring i efterhand), att vi inte hör av oss till våra vänner(trots att det är de som förstått som ringer och ringer), att vi inte öppnar dörren när det knackar ( även fast vi vet att de kan se att dörren är upplåst och höra att tvn är på), att vi väljer att inte se en person som vi fascineras av (kärleken skulle aldrig acceptera mig för vad jag är just i den stunden?). Allt blir dumt, vi vet inte varför. I mindre utsträckning drabbar detta alla ibland, kan ju även vara småsaker som att vi vill säga till någon hur mycket vi tycker om någon, men det låser sig så just då så klarar man det inte. Det händer alla, ändå så är det sällan någon som väljer att säga, "förlåt att jag inte hörde av mig, det låste sig för mig". Vi väljer hellre att komma med genomskinliga lögner.
Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Snigelpicka
Vad fint skrivet, precis så är det.
2011-07-25 @ 15:28:37
URL: http://snigelpicka.blogg.se/