bumbionice

En Ljusare Värld

Jag ligger i mitt barnsbens rum, där jag bodde när jag var liten men även relativt nyss. Men det ser inte likadant ut längre, liknar ett riktigt gästrm, vilket det är...för jag har blivit vuxen sägs det. Jag vet fortfarande inte helt hur jag ska hantera det men om jag ska vara ärlig så är jag så lycklig som jag kan bli utan allt jag önskat mig för jag har så otroligt mycket i mitt liv som gör livet vackert, och det är med sorg i hjärtat jag tänker på de år jag inte kunde se eller uppskatta allt detta...så mycket tid gick till spillo. Jag hittar sakta men säkert min väg. Jag har några några törnar som ska bort från mitt hjärta och mycket kärlek att ge till de som jag glömde visa att de betydde när jag mådde som dåligast. Det är med handen på hjärtat jag erkänner för mig själv hur långt ner jag var. Jag ville inte längre leva. Jag ville inte stå ut, men jag gjorde det och till de som sa att det skulle vara värt det - ni hade rätt. Livet kan vara vackert om man låter det. Och om man ser till att omge sig med människor som inte tar ens positiva energi ifrån en. Mina vänner som står i mitt liv nu är rakt igenom underbara, jag önskar mig inga andra än dem. Och min familj skulle jag inte byta mot någon annans i världen. Jag tror på framtiden, för den kommer bli till precis vad jag gör den till med hjälp av mina vänner och min familj.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback