bumbionice

Det Ligger och Gror

Detta lärde jag mig precis om mig själv att det finns de saker som sitter så djupt i en, skador, som bara inte har läkt och försvunnit. Jag får fram meningar i huvudet, jag kan se framför mig alla ord som skrevs och slängdes fram som splittrade mitt hjärta för länge sedan. Du gjorde mig så illa en gång i tiden och det mesta har läkt men det är en del saker som jag bara låtit bli och som aldrig fått chansen att se solljuset förrän nu.

Jag har inte glömt hur det känns. Hur det känns att se den personen som för ett ögonblick betydde lite mer än alla andra slänga allt vi byggt i sjön för något betydelselöst. Gång på gång. Mitt hjärta var till slut splittrat i tusen och jag fann det svårt att andas. Att ta mig upp från det som det orsakade inom mig tog mig 4 år och jag ser även nu att det finns sår kvar. Jag glömmer inte hur det känns och det tar inte bort min rädsla att bli slängd som om man vore något värd. Men jag ska inte låta fasan ta över och styra mig i fel riktning men jag kan inte heller helt stänga av när det blöder...

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback