Vardagslycka
Jag såg idag min mormor gå uppför och nerför trappan till deras hem på andra våning. Det var ett av de finaste ögonblicken på länge. Till saken hör att hon i mars ramlade illa och bröt nacken, läkarna misstänkte att hon aldrig skulle kunna gå igen och kunde inte garantera något mer än att hon fortfarande kunde andas med hjälp av respirator, efter det har det skett mirakel på mirakel, hon har kämpat och hon har kämpat. Och idag var det ett stolt barnbarn som såg henne med min moster vid armen, ta sig upp och ner på egen hand. Vi har så många vardagshjältar runt oss, mormor är en av dem, hon ger mig hopp <3
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()