Rascall
Jag sitter och lyssnar på vacker musik. Ja, jag kan lyssna på musik igen med. Jag får inte längre panik av att den påverkar mig - får mig att känna saker jag inte kan kontrollera. Musik var allt så länge, tills det gick för långt, när varje låt fick mig att må för dåligt. Nu sitter jag och gråter till tonerna av Rascall Flatts, det band som varje gång med rätt låt kan få mig att fälla en tår. Men jag gråter inte okontrollerat, den påverkar mig inte på en negativt sätt, det gör lite ont men det är inte farligt för mig, det får mig att bearbeta allt jag inte kunde ta till mig innan. Det är vackert på något vis.
"Oh, why? There's no comprehending
And who am I to try to judge or explain?
Oh, but I do have one burning question
Who told you life wasn't worth the fight?
They were wrong, they lied, and now you're gone, and we cried
'Cause it's not like you to walk away in the middle of a song
Your beautiful song, your absolutely beautiful song"
And who am I to try to judge or explain?
Oh, but I do have one burning question
Who told you life wasn't worth the fight?
They were wrong, they lied, and now you're gone, and we cried
'Cause it's not like you to walk away in the middle of a song
Your beautiful song, your absolutely beautiful song"
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()