Döden
Den kan komma krypandes, den kan komma från ingenstans och den kan komma som besked. Den kan drabba en själv och den kan drabba någon vi håller kär. Vi kan inte kontrollera den eller hindra den, när den kommit så är det försent. På ett ögonblick kan allt ändras. Verkligheten byter skepnad och våra liv stavas helt plötsligt s.o.r.g. Man kan arbeta sig igenom den eller förtränga den. I värsta fall så fastnar vi i det. Det är inte lätt och ingen kan med att säga att någon gör fel i det läget. Det är utanför vår kontroll.
Därför skrämmer döden människan som står upp och glädjer den som är längst ner. Den kan ta våra nära ifrån oss och den kan även stoppa vårat lidande, jag talar om självmord i det fallet. Döden kan ske på så många olika sätt. Den enes död är sällan den andres lik, och ingen hanterar död på samma sätt. Det finns inga svar eller sätt att kontrollera, det står bortom oss. Vi måste acceptera det för att kunna leva igen. Acceptans är en viktig nyckel i mycket.
"Stanna alla klockor, stäng av din telefon,
tysta hunden med ett ben där den gläfser i vrån,
täck över pianot och låt kistan bäras ut
till de sörjandes tårar och trummans förstämda salut.
Må flygplanens klagan betyga vår nöd
där de ristar sitt budskap i skyn: “Han är Död”,
klä duvorna i kräppkragar på städernas torg,
låt polisen bära svarta handskar av sorg.
Han var mitt norr, mitt söder, mitt väst och öst,
min arbetsvecka och min söndagströst,
min dag, min afton, mitt tal, min sång;
jag visste inte att kärleken skulle ta slut en gång.
Stjärnorna behövs inte; blås ut varenda en.
Montera ner molnen och ta isär solen sen,
sopa ren skogen och töm haven på deras innehåll;
ty från och med nu spelar ingenting mer någon roll."
tysta hunden med ett ben där den gläfser i vrån,
täck över pianot och låt kistan bäras ut
till de sörjandes tårar och trummans förstämda salut.
Må flygplanens klagan betyga vår nöd
där de ristar sitt budskap i skyn: “Han är Död”,
klä duvorna i kräppkragar på städernas torg,
låt polisen bära svarta handskar av sorg.
Han var mitt norr, mitt söder, mitt väst och öst,
min arbetsvecka och min söndagströst,
min dag, min afton, mitt tal, min sång;
jag visste inte att kärleken skulle ta slut en gång.
Stjärnorna behövs inte; blås ut varenda en.
Montera ner molnen och ta isär solen sen,
sopa ren skogen och töm haven på deras innehåll;
ty från och med nu spelar ingenting mer någon roll."
Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Emelie
plötsligt skrämmer den mer än den glädjer..
hade aldrig hänt utan dig där <3
2011-08-24 @ 18:46:42
URL: http://underbartonormal.blogg.se/